Grejen med I är att hon nästan ser mig som genom ett barns ögon ibland. Hon ser någon slags strålning från mig som jag knappast vågar tro existerar över huvudtaget.

Vi gick ut på en promenad, fann oss själva vandrandes längst otaliga vägar överallt i hela vinterstaden. Hem kom jag efter två och en halv timme, lättare till sinnes och skönt tom i huvudet. Det blir alltid lite så när vi får diskutera fritt. Lite som att få sitt oändligt stökiga rum städat utan minsta ansträngning.

Vilken effekt två och en halv timmes promenad i kycklinggula tygskor hade på mina fötter kan man ju diskutera.

För det är en sådan kväll man behöver när allt annat går lite för fort och man inte vet anledningen till varför. Det kallas distans.

Idag sjöng jag och min bror the Sound of Silence i stämmor. Det var en upplevelse. För att inte tala om svårt. Men det var askul. Ja sama suomeksi!

Önska mig lycka till. Jag lär behöva det i min förhoppning om att sova en hel natt utan att vakna i panik p.g.a nattens fjärde mardröm.

I söndags hade jag ett av mitt livs bästa kvällar tillsammans med A, M å Kleptomalin.( Den sistnämnda har sin handväska fullproppad med saker som sugrör i alla former och färger som hon "hittar" på bardisken. Därav namnet.)

Vi hade tjejkväll på El Gringo, mådde fantastiskt, tjattrade, åt sälkött vid mäkkäri och diskuterade saker som bara är riktigt roliga på tjejkvällar. (erektionsproblem och saker relaterade till erektionsproblem och liknande). Efter gick vi, sjungades My Chemical Romance (vi hyser en gemensam kärlek till Gerard Way.) genom vinterstaden och hem till några av våra pojkar. Där tjattrade vi lite till. Eller mycket till.

VI avslutade kalaset med att ligga i en hög i mitt skrymsle ( det är för litet för att kallas rum, men ack så trevligt med sitt blommiga tyg på väggen) och lyssnade samt sjöng med till nästan hela The Black Parade-skivan. Det var den perfekta avslutningen på en perfekt kväll. 

Och ja. Vi har nu ett officiellt party-animal : Bob (baaaab) the party-drummer.

Igårkväll gick jag, A, sambo-M och golla-M till Gringo igen för att lyssna (och SE, visade det sig ..) på två band. Det var två nästan otumjordligt duktiga band. Synd att jag är som jag är och satt i mitt pariserhjul hela kvällen trots den fantastiska musiken. Bartendern vid El Gringo vet vad vi dricker, betyder det att vi är stamkunder? hursomhelst är det vårt favoritställe.

Och ja. Efter igårkväll har vi ett tvillingpar med party-animals också. Amy och Pam the party singers.

Ta och stanna nudå, pariserhjulet. Hallå. Stanna då!

Den har varit borta länge, och det med besked. Den har inte gått att tvinga fram, det blir bara fel då och så är man på minus istället för på noll.

Idag var den plötsligt där igen, den där tydliga, envisa kraften som driver mig till att använda mina bristande kunskaper inom gitarr- och keyboardspelande och, framför allt, sång. Det är en av de absolut härligaste känslorna jag vet. Jag dyrkar de ögonblick då inspirationen sveper iväg med allt vad dåligt självförtroende heter. Precis som med allt som skjuter i höjden så faller det förstås förr eller senare, men vad gör det när man har ögonblick av inspiration att ta sig upp till?

Hursomhelst så har jag bestämt att här ska göras en version av Regina Spektors ack så underbara låt "Samson", och inte bara det, den ska göras till en del i något som jag brukar kalla Humppadumppatakt.

Humppa kan, för de som inte känner mig (vilket troligtvis alla ni som läser skiten har ändå gör), illustreras som sådan musik som gör att man knäpper fingrar och gungar axlar. Inte att förväxlas med fenomenet Finnhumppa. Finnhumppa är något negativt. Finnhumppa har allt som bra musik inte har : dåliga texter, jobbig takt, alldeles för mycket dur på alla sätt och löjligt klatchiga melodier (samt det finska språket, men det vågar jag inte nämna eftersom det vore att tala emot mig själv. Det finns några få bra låtar på finska också, även om det är ett otacksamt språk att sjunga på.)

Det finns människor som jag skulle vilja upplysa om deras betydelse. Problemet är bara att vi tycks behöva ett nytt, starkare, mer kärleksfull, mer högaktande ord för "underbar".

"Vet DU vad? DU är underbar" känns för futtigt.



 

Vad gör man när man alltid velat tillbaka tillbaka till skolan under loven och plötsligt inser att, av allt man vill, är det allra sista just tillbaka? Det här är första gången jag verkligen inteinteinteinteinteINTE vill packa ihop mina kläder (läs: mina tunikor och strumpbyxor.. ) och flytta mitt förhållandeivs lilla arsle tillbaka.

Jag har alltid känt mig så välkommen bland skolmänniskorna och i hela atmosfären och nu är hela situationen pannkaka. Pannkakan är inte ens ett resultat av mitt bakande och ändå är jag mitt i smeten. Det ska pluggas, skrivas, läsas, ordnas, kommas ihåg och på något mirakulös sätt förväntas jag lyckas hålla samman allting. Hålla samman. Så absurt, egentligen. Varför är det alltid jag som ska hålla samman och hållas samman?

Ja, jag är en aning bitter inatt. Jag anser mig ha rätt till det. Jag anser mig ha precis all rätt i världen att vara bitter, för inatt känns det inte som att jag har särskilt mycket att åka tillbaka till. Det är ju ändå det man gör är man har något att klaga på - man klagar.

--

Nyåret spenderades i alla fall i goda vänners lag. Jag hade roligt. Det finns en fantastisk gemenskap i saker som att räkna in det nya året och skåla i champagne, för att inte tala om hur roligt jag och A kan ha bara när vi tjatar på M för att vi vill börja blanda bål innan några gäster infunnit sig. Se där, jag har en positiv sida också.

I morse (15.20 ........ denna nattmänska har jullov) vaknade jag och konstaterade att mitt rum inte var som jag ville ha det.

Några sekunder senare hade jag bestämt mig. En stor sopsäck bars in och halva rummet kastades ut. Sedan möblerade jag om samt kastade ut såväl skrivbord som nattduksbord. Alla lådor tömdes på onödigheter. Sopsäcken är nästan full, mina damer och herrar. Och då har jag ännu inte börjat bakom mina skrubbdörrar där alla kläder, tidningar och böcker finns.

Nu finns i alla fall här ingen oanvändbar bråte, inga minnen från högstadie(helvete)t och det är för en gångs skull strukturerat. Dessutom finns det avställningsytor och space på golvet. Ordning råder. Det går att andas.

--

Jennys Akademiska Ordlista (JAOL):

Reservhjulet (kan även gå under benämningen "femte hjulet under vagnen"). Ett hjul man använder då systemet brister. Det som, av ren kärlek, ligger kvar i bakluckan tid ut och tid in men du aldrig riktigt inser att du uppskattar.

Systemet allt det du tror hålls upp av sig självt, men egentligen mer eller mindre vilar på att det kan falla isär och fångas upp av ditt skyddsnät.

Skyddsnätet (se reservhjul)

(Som bot tas två piller : inse och visa uppskattning)
 
Författaren tackar : Isa - min inspiration och största anledningen till att jag inser en hel del.

Nu har jag sett The Grinch och fått full förståelse för varför A kollar mig för Grinch. Jag har ännu inte haft den där julkänslan som alla pratar om, utan tycker mest att det är en vanlig dag med lite mindre vanliga inslag. Det är dock inget fel på den här dagen, tvärtom; det är en ganska bra dag.

Just nu har jag satt på mig årets pyjamas som är röd med rosa hjärtan på. I mitt rum ska tändas massor med doftljus, öppnas en låda konfekt (en av de där som ingen egentligen tycker speciellt mycket om och därför aldrig tar slut) och tittas Felicity i väntan på att Svensson, Svensson firar jul i tvrutan.

Det bästa med den här julen var överlägset när vi hälsade på farmor och hon strök mig över ryggen och kallade mig "flickon menn". Grejen med farmor är att hon var min bästa vän när jag var liten och just den där benämningen på mig har inte använts sedan dess. Det är mitt eget, varken min lillasyster eller min kusin har gått under det smeknamnet. Det gjorde mig alldeles tårögd. 

Eftersom jag egentligen inte lägger någon större vikt vid julklappar tänker jag inte räkna upp dem, men jag måste få visa upp min girly-girly-pyjamas och armbandet som mormor gav mig. 
 


 
OCH PÅ MIN VEIKKAUSKALENDER VANN JAG 100 EURO MELLANDAGSREASHOPPING. KLÅ DET NI. (och det räknat i Euro, inte i lonkero.)

- Konsertresa med A och H.
My Chemical Romance live med Billy Talent som förband och ett sommarsött Esbo. Världsliga saker rörde inte mig i ryggen. Jag var bortrest på mitt livs största äventyr till euforins land.

- Barndramaturnéns spontana lek.
Världens mest kärleksfulla människor. En hel frikyrkobyggnad till förfogande. En natt. Mörkerkurragömma, galna sketcher och ett minne jävligt kärt.

- Kent live i Vasa
Ett gäng fans som var där i tid och därför stod längst fram i mitten under hela himmelriket. Låten 747 spelades och just det här fanset levde för den stunden ett flertal veckor framåt.

- Första gången jag hörde John Mayer sjunga Comfortable
Jag grät. Japp, precis så fjortis är jag. Och det är inte som att jag skäms för det.

- Roadtrip/ABIkryssning/födelsedagsfirande med C & M
Tre galningar i en bil med mamma mia-soundtrack och gamla godingar på hög volym i en bilradio, en sömnlös natt på en sverigebåt, möte med KG, dödstrött shopping i sthlm. Say no more.

- J & F tar en promenad på rippilägrets strand
Det är helt otroligt hur pass avslappnad denna fiolsträngsmänniska kan vara.

- J & A housewifar
Jag minns speciellt en gång då Robert Gustavsson blev skrattad åt, en facebook-fanclub blev skapad och Charlie the Unicorn-ljudet överanvändes.

- Midsommarfirande i byn tär e låftar x2
År 1 var medlemmarna tre. De tog cyklar och åkte på sightseeing och drack starka saker medan andra (som ringde och frågade om de störde) drack .. blåbärslikör. Inga namn nämnda, men vi låter honom aldrig glömma det.

År 2 var medlemmarna fler. De drack bål, försökte planka in på storsand men
misslyckades, lagade masor med mat, dansade och levde livet. Loggboken infördes. 5 poäng.

- J & C åker på en ranglig cykel
Nerför en backe som heter duga. Jag har inte upplevt en lika stark känsla av frihet igen som under den sommarnatten.

- Bryggdansen
P's bastubyggnad och alla dansade. Pretty fly for a white guy, ni fick mig att trivas.

- "Hej J, va kul att se dig. Va vacker du e idag."
Jag tror inte han vet om det, men T hindrade ett huvudstupafall den dagen.

- J, F och A akutköper öl 5 minuter innan 9 och går till stranden
Vi frös nästan ihjäl vid fina stället, men jag har sällan mått så bra.

Listan kan göras lång, så nu undrar jag : Vilka fina minnen med mig har ni?

Och så närmar vi oss julshowspremiären. Vi har spenderat i princip all vår vakna tid i Rollercenter de två senaste dagarna. Stressen har satt igång - folk är förvirrade, trötta och irriterade. Trots det så har jag hoppet uppe om att morgondagen blir bättre nu när vi väl börjat se helheten. (det var på tiden med tanke på att premiären är i morgon kväll ..) Jag har skadat smalbenet i rena ilskan (därav mina svarta strumpbyxor under showen), kramats och blivit kramad, peppad och blivit peppad, hjälpt och blivit hjälpt osv. och allt är egentligen i sin ordning. Tur är väl det. Det finns egentligen bara ett enda (enormt .....) problem. Problemet har ett namn men går under en benämning och kommer inte att sakna när min tid är slut åtminstone. Jag klarar inte av när folks självförtroenden ska tillintetgöras. Speciellt inte när det är fel självförtoroenden (såna som kämpar och jag dessutom håller av) Det finns olika sätt att säga saker på. Dessutom får man inte glömma att väga upp med vackrare ord mellan varven. Jag trodde min haka skulle falla i golvet när problemet gjorde entré, men istället kände jag mina nerver sakta fatta eld och brinna så snabbt att jag slog min knytnäve i en vägg en bit bort. (samt smalbenet, men det var en olyckshändelse i ilskans blindhet) Efter det gick jag runt i cirklar tills impulsen att börja skrika och slå kunde tyglas en aning åtminstone. ... men som sagt: det blir nog bra.

Hade jag suttit i Skaninavium, sett på när Erik gjorde så att Iron Maiden sitter hemma och skäms just nu och för all framtid till världens ände och plötsligt sett Westlife inta scenen hade jag dött en smula av lycka.

Westlife var så stora för mig när jag gick i högstadiet. Deras musik från riktigt tidigt 2000-tal gör mig alldeles lycklig och framför allt nostaglisk.

Just nu har jag skrivit in "Westlife" i spotify och tryckt på schuffle. Här sitter jag och är alldeles lyrisk och sjunger med till låtar som Tonight, I want to grow old with you, swear it again och If I let you go.

Det är bara så det är.

Följ med så förstör vi. Vi sparkar och slår på det tills hela skiten spricker, får vingar och flyger iväg. För ironins skull kan vi kan vi göra det graciöst och med artighet. Och vi kan klä oss i rosa.
tre
två
ett



noll.
(Och dig kanske vi hänger, förresten. Och tror du vi skojar, så tror du fel.)

I måndags gjorde vi kladdkaka för att det var synd om oss. På tisdagen hittade jag och M varandra i köket tröstätandes kladdkakerester. Det var synd om oss då också. Igår bestämde jag å A att det var chips-dag. Idag ska vi äta något onyttigt.
För att det är så synd om oss.