Den har varit borta länge, och det med besked. Den har inte gått att tvinga fram, det blir bara fel då och så är man på minus istället för på noll.

Idag var den plötsligt där igen, den där tydliga, envisa kraften som driver mig till att använda mina bristande kunskaper inom gitarr- och keyboardspelande och, framför allt, sång. Det är en av de absolut härligaste känslorna jag vet. Jag dyrkar de ögonblick då inspirationen sveper iväg med allt vad dåligt självförtroende heter. Precis som med allt som skjuter i höjden så faller det förstås förr eller senare, men vad gör det när man har ögonblick av inspiration att ta sig upp till?

Hursomhelst så har jag bestämt att här ska göras en version av Regina Spektors ack så underbara låt "Samson", och inte bara det, den ska göras till en del i något som jag brukar kalla Humppadumppatakt.

Humppa kan, för de som inte känner mig (vilket troligtvis alla ni som läser skiten har ändå gör), illustreras som sådan musik som gör att man knäpper fingrar och gungar axlar. Inte att förväxlas med fenomenet Finnhumppa. Finnhumppa är något negativt. Finnhumppa har allt som bra musik inte har : dåliga texter, jobbig takt, alldeles för mycket dur på alla sätt och löjligt klatchiga melodier (samt det finska språket, men det vågar jag inte nämna eftersom det vore att tala emot mig själv. Det finns några få bra låtar på finska också, även om det är ett otacksamt språk att sjunga på.)

Det finns människor som jag skulle vilja upplysa om deras betydelse. Problemet är bara att vi tycks behöva ett nytt, starkare, mer kärleksfull, mer högaktande ord för "underbar".

"Vet DU vad? DU är underbar" känns för futtigt.